Att få skratta så man nästan har svårt att hålla sig är bland de mest härliga känslorna som finns! Man viker sig dubbelvikt och kan knappt andas och man vet inte hur man någonsin ska få luft igen.
En av de saker som ofta får mig att skratta så mycket är roliga historier, ända sedan jag var liten har jag älskat dem!
Speciellt älskar jag de historier som kallas fräckisar. Fräckisar har oftast ett barnförbjudet tema och en slutkläm som alltid får mig att skratta högt!
Fräckisen här nedanför snubblade jag över häromdagen och tyckte den var så jäkla rolig att jag vill dela med mig av den till er!
Ida var 18 år och gick sista året på gymnasiet, där hon läste samhällsprogrammet. Hon gick nu sista terminen och skulle ta studenten till våren.
”Hur kunde detta hända?”
En dag kom Ida hem och bad att få prata i enrum med mamma Britt.
De satte sig i köket och Ida andades in djupt innan hon tog till orda.
– Jag är gravid, mamma.
– VA?! Hur kunde detta gå till? utbrast Britt fly förbannad.
”Jag vet inte”
Ida såg nervöst på mamma Britt och förklarade.
– Jo, alltså.. Det var ett projekt vi hade i skolan som handlade om livets mirakel. Du vet hur barn blir till och sådär, sade Ida.
– Ja, okej då förstår jag lilla Ida. Men vem är pappan då? undrade Britt och såg på Ida som svarade:
– Jag vet inte, det var ett grupparbete…
Slutet är barnförbjudet men jag skrattade riktigt högt!
Tryck nu på dela-knappen så att dina vänner också får läsa den här fräckisen!
