.
Det här med Gud och religion vet jag inte riktigt om jag tror på själv. Men för de som tror på Gud, eller någon typ av högre makt över huvud taget, är det säkert jättebra.
Alldeles oavsett vad man tror på så tycker jag det viktigaste är att man får tro om man vill – och vill man inte så är det helt okej också.
Dock finns det vissa som vill bestämma vad andra ska tro på och inte – och det finns få saker jag gillar så mycket som när dessa personer blir satta på plats.
Den här fiktiva historien är ett utmärkt exempel på när en lärarinna försöker säga åt ett barn vad han ska tycka och tänka – men då får lärarinnan verkligen så hon tiger.
Sexårige Albin gick i förskolan och idag skulle fröken Kerstin prata om religion. Då Kerstin själv inte var troende hade hon självfallet inga planer på att lära ut det till sina elever – oavsett vad de tyckte.
”Gå ut på skolgården”
För att illustrera att Gud inte existerar så frågade fröken Kerstin lille Albin:
– Albin, ser du trädet här utanför fönstret?
– Ja, svarade Albin.
– Albin, ser du gräsmattan runt trädet?
– Ja, svarade Albin.
– Gå ut på skolgården och titta upp i skyn, Albin, uppmanade fröken.
Albin lydde och kilade ut på skolgården. Han återvände in i klassrummet.
”Såg du Gud därute?”
– Jag såg skyn, fröken, sade Albin snällt.
– Men såg du till Gud däruppe? frågade fröken Kerstin hånfullt.
– Nej, svarade Albin sanningsenligt.
– Det är exakt dit jag vill komma. Vi kan inte se Gud eftersom han inte är där. Han finns helt enkelt inte, sade fröken Kerstin med ett överlägset flin på läpparna.
”Ser du vår fröken?”
Då räckte Albins klasskompis Felicia upp handen och fröken Kerstin nickade medgivande.
– Albin, ser du trädet därute?
– Ja, svarade Albin.
– Albin, ser du gräsmattan runt trädet?
– Ja, svarade Albin.
– Albin, såg du skyn däruppe?
– JA, svarade Albin som nu började bli trött på alla frågor.
– Albin, ser du vår fröken Kerstin?
”Så enligt det vi lärt oss…”
– Ja, svarade Albin nu nyfiket.
– Kan du se hennes hjärna, Albin? frågade Felicia.
– Ehm, nej, svarade Albin varpå Felicia sken upp mot fröken Kerstin.
– Okej, så enligt det vi har fått lära oss här idag så har inte fröken Kerstin någon hjärna!
Jag skrattade verkligen högt – så sätter man någon på plats! Tryck nu på DELA-knappen så dina vänner också får läsa detta idag!