Ett av de starkaste minnena jag har från min morfar är att han alltid kunde dra fram en rolig historia på bara några sekunder. De var vanligtvis av lite fräckare karaktär och kanske lite för mycket för vad min mamma önskade, men han var en riktig krutgubbe som struntade i det.
Att bjuda oss barn på skratt och fniss var betydligt viktigare än att lyssna på alla nej-sägare!
Jag tycker att han gjorde helt rätt och jag har själv tagit med mig det här in i egna vuxenlivet. Att kunna bjuda vänner, kollegor eller familj på en fräckis med jämna mellanrum slår sällan fel!
Den här klassikern (nedan) hörde jag för första gången från just morfar och den har återkommit flera gånger under min livstid, men det är å andra sidan en av mina absoluta favoriter!
Jag testade den på en arbetskamrat tidigare i dag och hon skrattade både länge och väl. Därför kände jag att det var dags att dra den även för er! Håll tillgodo!
Två lite äldre herrar hade varit på jobbkonferens i Göteborg och väntade nu på tåget hem. Under tiden köpte de varsin glass. När den var uppäten kastade Ragnar pinnen, medan Åke stoppade sin i bröstfickan.
”Den kanske kan vara bra att ha!”
Kröp ner till frun
När man väl kom hem så blev det snabbt kväll – och Åke kröp ned till frugan i sängen och längtade efter en skön stund.
Gubbens ”apparat” ville dock inte fungera och då kom han ihåg den där glasspinnen ute i jackan.
Sagt och gjort – han hämtade glasspinnen och smet in på toa där han gjorde ett stödförband med glasspinnen.
Därefter kröp Åke ned till frun och lade sig tillrätta. När det var dags att föra in den så säger den vänstra blygdläppen till den högra:
– Nu är det nog fasen sista gången, för nu bärs han in på bår…
Var inte blyg nu, DELA vidare fräckisen till dina vänner!
