Ibland är saker och ting inte som man tänkt sig. Det gäller att få grepp om hela sammanhanget innan man drar förhastade slutsatser. Det har jag ärligt talat blivit varse många gånger i mitt liv, men man lär ju sig aldrig.
Den här fiktiva, roliga historien handlar lite om det. Det var Leffe som bjöd hem sin yngre, oerfaren kollega på privat dejt. Samtalet nedanför avslöjar vad som försiggick den här kvällen.
Det är lätt att rodna när man läser vissa detaljer i fräckisen, men ett tips är att verkligen hänga med till slutet!
Han: Hej!
Hon: Hejsan!
Han: Roligt att du kunde komma. Jag har faktiskt förberett allt.
Hon: Jaha. Ja, jag har ju aldrig gjort det här förut.
Han: Inga problem hjärtat. Det kommer att gå bra!
Hon: Hm, ja, det känns lite spännande ska jag erkänna.
Han: Du, jag har köpt en sådan här (håller upp). Du kan väl ta på dig den.
Hon: Nej, du skojar?!
Han: Jag skojar inte.
Hon: Den är ju löjlig. Man kan väl inte ha en sådan där på sig?
Han: Ta på den nu. För min skull!
Hon: Ja, jag gör väl det då.
Han: Så! Det blev ju fint!
Hon: Hm…
Han: Ja, då börjar vi då. Vi sätter oss.
Hon: Hur gör man?
Han: Du tar den i handen.
Hon: Nej? Vad äckligt!
Han: Nej då. Ta tag om toppen med ena handen.
Hon: Ja okej. Sedan då?
Han: Jo, sedan tar du och drar med den andra.
Hon: Så här?
Han: Ja, just så. Perfekt. Det gick ju fint.
Hon: Och nu då?
Han: Nu suger du!
Hon: NEJ! Du skojar?!
Han: Nej, jag skojar inte. Sug nu!
Hon: Vad äckligt. Skall man verkligen göra så här?
Han: Ja.
Hon: Är du säker?
Han: Jadå, jag har gjort det här förut. Lita på mig. Sug nu.
Hon: (suger) Hm…
”Gott ju”
Han: Nå, vad tycker du?
Hon: Det smakade salt.
Han: Ja, det var väl gott?
Hon: Inte alls så dumt. Hur gör man nu då?
Han: Nu särar du på benen.
Hon: Vad sa du?!
Han: Du särar på benen!
Hon: Så här menar du?
Han: Ja, fast du får sära på benen mer – annars kommer man inte åt. Jag ska visa.
Hon: Jaha, jag förstår.
Han: Just så. Och så tar du den där i handen igen.
Hon: Hm…
Han: Sedan, när du pillat fram den där, så stoppar du den i munnen.
Hon: Okej…
Han: Så ja, där gick det.
Hon: Vad gör man med det här gula? Ska man äta det?
Han: Ja, det kan man göra om man vill.
Hon: Jaha. Hm. Gott ju!
Han: Ja, det är inte dumt.
Hon: Hm.
Han: Se på mig nu. Jag försöker pilla fram den här lilla skära med fingrarna.
Hon: Ja okej.
Han: Det kan vara lite svårt ibland och då får man använda munnen.
Hon: Jag förstår!
Han: Man kan suga lite också, då kan det ibland gå lättare.
Hon: (suck) Ah!
Han: Nu gick det!
Hon: Ja!
Han: Tyckte du det var gott?
Hon: Ja, det var faktist inte så dumt.
Han: Vill du ha mer?
Hon: Ja, gärna. Men du, måste det vara så här omständligt?
Han: Jo, men det går till så här när man äter kräftor…
Jag tror nog allt att du tänkte på något annat där ett tag! Var inte blyg nu, DELA om du fick dig ett skratt på slutet!
