Sommar, sol och bad brukar föra med sig ett gott humör. Det är enkelt att vara glad när temperaturen är behaglig och det vankas semestertider. Då vaknar man ju med ett leende på läpparna!
Men nu, i mörkaste november, är dett andra bullar. Man har tur om man får ens en liten skymt av solen, och löven på träden som brukar göra hösten så vacker har fallit.
När vi dessutom befinner oss mitt i en pandemi kan det vara riktigt svårt att frammana ett gott humör – men det finns små knep man kan ta till för att bli lite gladare.
Att dra en fräckis brukar vara ett bra sätt att få upp humöret på, eller att få den berättad för sig är nästan roligare. Därför har vi letat fram en klassisk fräckis, som ofta varit väldigt uppskattad. Förhoppningsvis får den dig att skratta högt!
Prästen Sven var på väg till jobbet en tisdagsmorgon när han fick syn på något som låg i dikeskanten, alldeles intill vägen.
Sven stannade bilen för att gå ut och titta.
Ringde 112 direkt
När Sven kom lite närmare såg han att det var en död gris som låg där i kanten av diket. Troligtvis hade någon kört på den bara för att sedan köra vidare. Han gjorde korstecknet över sitt bröst.
Väldigt osympatiskt, tyckte Sven. Han tänkte då inte låta grisen ligga kvar, så han plockade upp telefonen ur fickan och ringde direkt till polisen, så att de kunde komma och frakta bort djuret.
Efter att ha gått via växeln fick han till slut prata med en faktisk polis.
Hånfull polis i luren
Polisen som svarade var dock väldigt otrevlig och hånfull. Han lät inte alls intresserad av att åka ut och frakta bort den döda grisen.
Men Sven tänkte inte ge med sig, och stod modigt på sig.
– Men den kan ju inte ligga där, det är ju makabert! utbrast Sven.
– Jaja. Vi får se om vi åker ut på det där, hörru. Men vafan, du är ju präst ju! Jag trodde det var ert jobb att ta hand om de döda, sade polisen i ett försök till ett dåligt skämt.
Sven tröttnade på arrogansen
Den sista kommentaren gjorde Sven riktigt irriterad. Han var van vid att folk ifrågasatte hans yrkesval, men att bli hånad på det är sättet hade han inte blivit förut.
Framför allt hade han inte förväntat sig det från en polis. Turligt nog var Sven väldigt kvicktänkt, så han svarade med samma mynt.
– Jo, det har du alldeles rätt i. Men innan det så brukar vi ringa de anhöriga först.
Det är omöjligt att inte skratta rakt ut av slutet!
Tryck nu på dela-knappen så att dina vänner också får sig ett skratt idag – det kommer de garanterat uppskatta!
