Det är väldigt svårt att besvara frågor kring vad som är manligt och kvinnligt. Det mesta är givetvis oerhört personligt. Bara för att du är man så är du inte som alla andra killar – och samma sak gäller givetvis för kvinnor.
Tänk vad tråkigt livet hade varit om alla av samma kön fungerade likadant! Tack vare att det inte är på det sättet så är världen oerhört färgstark – och vi ska verkligen värna om de olikheter som finns ute i samhället. Det tycker i alla fall jag!
Samtidigt finns det massvis av lite seglivade myter angående vad som är just manligt eller kvinnligt. Många stämmer så klart inte, utan har mest kommit till i humoristiskt syfte – och sådant tycker jag att man får bjuda på.
Livet är för kort för att gå runt och sura över småsaker. Då tycker jag i stället att man kan nöja sig med vetskapen om att vi är alla olika, men sedan skratta sig vidare genom tillvaron.
Den här roliga historien, som jag hittade på nätet tidigare i veckan, fick i alla fall mig att skratta högt. Jag drog den för några kollegor nyligen och fräckisen rev ner rejäla garv i fikarummet!
Därför kände jag att jag måste dela med mig av den till er!
Den kvinnliga hjärncellen
Det var en gång en kvinnlig hjärncell som av misstag råkade hamna i en manlig hjärna. Hon tittade sig länge nervöst omkring, men det var fullständigt tomt och öde omkring henne.
Den kvinnliga hjärncellen vandrade runt en bra stund, men överallt så var det helt öde.
– Hallå? ropade hon, men fick inget svar.
– Är det någon här?! ropade hon lite högre, men fick fortfarande inget gehör.
Den kvinnliga hjärncellen började bli riktigt orolig, kände sig nu helt vilsen och höjde rösten lite till och skrek:
– HALLÅ! ÄR DET NÅGON HÄR?!
Då hörde hon en svag och väldigt, väldigt avlägsen röst som ropade:
– Jadå. Vi är här nere…
Det är en klassisk gammal myt att männen tänker med det som de har mellan benen, men jag kunde faktiskt inte hålla tillbaka skrattet! Snåla inte nu, DELA gärna vidare för att sprida lite extra glädje i dag!
