.
I och med teknikens utveckling så kommer det nymodigheter hela tiden. Ofta är de kopplade till våra mobiltelefoner som snart lär kunna göra precis allt åt sina användare. Inom ett par åt tänker de väl nästan åt oss också, men att förstå sig på alla nya appar och uppfinningar är inte alltid helt enkelt.
Det är den här roliga berättelsen ett underbart exempel på. Troligen har det inte hänt på riktigt, men jag tycker ändå att själva poängen är helt klockren. Det hade nog dessutom kunnat hända några – och jag hade definitivt kunnat vara en av dem.
Det är en kvinna som berättar om ett läkarbesök – i mobilen. Det gick inte riktigt som hon hade tänkt sig!
Fru Svensson berättar…
Jag hade känt mig lite krasslig och febrig de senaste dagarna. I vanliga fall hade jag uppsökt en läkare för att få reda på orsaken, men nu hade jag blivit modern och laddat ner den nya kry-appen i mobiltelefonen.
Ni vet den där appen som gör att man kan konsultera en läkare via telefonen och enkelt få en diagnos – likt hos en vanlig läkare.
Jag hade aldrig använt den tidigare, men nu var det dags. Så jag tog fram telefonen och tryckte nyfiket på appen. Efter en kort stund dök det upp en läkare i klassisk vit rock på skärmen.
– Hejsan. Peter Asplund heter jag. Din läkare i appen. Först vill jag be dig sätta på högtalarfunktionen på din telefon. Det underlättar vår kommunikation.
Doktorn lät glad och hurtig på rösten. Jag slog på högtalaren.
– Blir det bra så? frågade jag.
– Utmärkt! Då vill jag börja med dina personuppgifter och sedan beskriver du hur du känner dig.
Vill först kolla hjärtat
Jag lämnade dessa samt en kort beskrivning av min sjukdomssymptom. Efter jag redogjort färdigt såg jag läkaren fundersamt stryka sig under hakan.
– Hmm… Ja, vi börjar med en vanlig hälsoundersökning då, sa han.
– Eh… Ursäkta, frågade jag försynt. Det här är första gången jag använder appen. Hur går det till?
– Ni använder mobiltelefonen hela tiden som ett instrument och gör precis som jag säger.
– Okej!
– Kanon. Då börjar vi. Först vill jag kolla ert hjärta. Stoppa in telefonen under er tröja och lägg den mot huden strax under ert vänstra bröst.
– Okej, sa jag och gjorde som han sa.
Mobilen kändes kall mot skinnet.
– Utmärkt! mullrade läkarens röst under tröjan. Nu flyttar ni ned telefonen några centimeter och tar ett djupt andetag.
Ska ta fram selfiepinnen
Jag gjorde åter igen som han sa.
– Perfekt. Flytta över telefonen till höger sida och gör om samma procedur.
Jag följde läkarens uppmaning.
– Perfekt, sa läkaren. Nu tar ni ut telefonen igen och sätter den på er selfiepinne.
– En selfie … vadå?! frågade jag.
– Har ni ingen selfiepinne? undrade läkaren förvånat.
– Nej!
– Hmm… Det var mindre bra, sa han. Jag behöver nämligen lyssna på era lungor från ryggen och dit når ni inte med era armar…
Nu är det så att jag heter Svensson av en anledning. Uppfinningsrikedom är mitt andra namn. Snabbt tejpade jag fast mobilen på en lång stekspade.
– Så där! Problemet är löst, sa jag till läkaren i luren.
– Vad bra! Då lägger ni telefonen mot huden strax under skulderbladet på vänster sida och hostar. Sedan byter ni till höger sida och gör om proceduren.
Kör in mobilen i munnen
Jag gjorde som han sa.
– Bra! ekade läkarens röst. Det låter okej. Nu vill jag titta er i halsen.
– Hur fasen då? frågade jag.
– Med mobilen, så klart. Alltid mobilen! Gapa stort och för sakta in telefonen.
”Herregud så omständligt”, tänkte jag – men gjorde som han sa.
– Lite längre in om jag får be, hördes läkarens dämpade röst inne i min munhåla.
– Ngnuff … goooopff…, var det enda jag fick fram.
– STOPP DÄR! ropade läkaren mot gomseglet. Utmärkt! Ta ett foto!
Jag gjorde så och tog ut telefonen. Skärmen hade blivit blöt, så jag tog ett papper och torkade av den.
– Vad gör ni? frågade läkaren förbryllat. Bilden flimrar!
– Ursäkta. Ni fick saliv i håret, sa jag skämtsamt. Jag torkar bara av skärmen! Så där! Klart!
– Bra! Har ni tagit tempen idag?
– Nej!
– Okej. Gör det!
Blev alldeles svart
En kort stund senare hördes läkarens röst:
– Hallå? Fru Svensson? Är ni kvar? Skärmen blev alldeles svart här…
Har ni läsare en blekaste aning om hur jävla stor en iPhone 6S Plus-telefon är?
Ambulanspersonalen som hämtade mig en halvtimme senare bet sig frenetiskt i underläppen för att inte bryta ihop av skratt. Akutläkaren höll sedan på i en timme för att få ut mobilen ur mitt arsle.
Därför står jag just nu upp och dricker kaffe – och kry-appen har jag tagit bort.
Tacka vet jag riktiga, live-läkare!
Jag fick mig ett riktigt gott skratt åt den här berättelsen! Var inte blyg nu, tryck på Dela om även du drog på smilbanden, så kan du skänka dina vänner lite extra glädje i dag!
