Något jag bara inte kan få nog av är roliga historier och fräckisar. Det verkar nästan finnas oändligt många – och tur är väl det? Tänk om skratten skulle ta slut! Det vore ju inte så bra!
Men den här fiktiva berättelsen hittade jag på nätet tidigare i dag. Jag kunde inte hålla mig från att skratta när jag kom till slutet och kände direkt att jag måste få dela den med någon annan!
Det var 2 bröder som bodde på en bondgård i Småland tillsammans med sina föräldrar. En dag lekte de uppe på höloftet i ladugården, men i allt stök och stoj råkade de komma åt stegen som då föll ner till marken. Nu var de fast där uppe.
Nu var enda sättet för att ta sig hemåt att hoppa ner i jättehögen med gödsel. De kom dock inte ihåg hur djup den var och kunde inte heller se den eftersom solen gått ner och det var kolsvart ute.
Den äldre brodern kände sig lite skyldig då han var den som råkade knuffa bort stegen, så han sa att han kunde hoppa först.
”Upp till anklarna”
Så han tog ett skutt ner i mörkret och försvann. Efter några sekunder ropade brodern som var kvar på höloftet hans namn för att se om allt gick bra.
– Jodå, det gick okej. Men jag kan inte hitta stegen, så även du får nog hoppa, svarar han.
Brodern som är kvar på höloftet är dock lite orolig, så han frågar hur djup gödselhögen är.
– Det går upp till anklarna, blir svaret, till lillebroderns lättnad.
Så han samlar mod och tar ett hopp ur i mörkret. Han känner hur fötterna möter gödselhögen, men sedan fortsätter han bara att falla neråt.
Till slut står han med stinkande gödsel upp till nacken.
– DU SA JU FÖR FAN ATT DET BARA VAR ANKELDJUPT! vrålar lillebrodern.
Svaret kommer några meter från ena hållet:
– Ja, men jag dök ju ner…
Minuterna senare, när de kom innanför dörren, blev föräldrarna inte direkt överlyckliga…
Tryck på dela-knappen om du skrattade!
