Lärare har ett enormt stort ansvar. Framför allt de som jobbar med unga elever har en möjlighet att påverka hur de små utvecklas och tar sig an livet.
Skolgången är ju extremt viktig under ett barns uppväxt – och lärare gör vanligtvis ett fantastiskt jobb med att förbereda dem för framtiden.
Då och då kan det uppstå lite speciella, ibland komiska, situationer när man arbetar med barn. Speciellt om de har olika förutsättningar. Ungar har ju redan en lite annan syn på verkligheten än oss vuxna och då kan det vara roligt att höra hur de ser på saker och ting.
Så blev det för Anna Trupiano. Hon är lärare för första klass i en engelsktalande skola där en betydande av eleverna har speciella förutsättningar. Flera av barnen i hennes klass är exempelvis döva, så Anna behärskar därför teckenspråk, skriver sajten innerstrength.
Vetenskapen om fisar
Den här dagen skulle det dessutom hända något speciellt som Anna valde att dela med sig av på Facebook – och sedan dess har inlägget spridits som en löpeld. Människor uppskattar uppenbarligen att få en inblick i livet som lärare – speciellt när diskussionerna hamnar på ett sådant här plan.
Det var nämligen inte lärande om matte eller engelska som stod på schemat den här dagen – utan vetenskapen om fisar. Eller det var inte så det var tänkt från början, men det var där som man landade.
Det var nämligen så att en av de döva eleverna plötsligt, mitt under en lektion, la av en riktig brakare som hördes över hela klassrummet. De andra eleverna vände sig mot pojken för att lista ut vem den ”skyldiga” var.
I och med att den döva grabben själv inte hört vad som hänt, vilket Anna förstod, så såg hon ett tillfälle att lära ut något som nog kunde vara till nytta för de döva eleverna. Därför följde en minst sagt udda, men lärorik, konversation på 15 minuter.
”Kan de höra alla fisar?”
I sitt Facebook-inlägg beskriver läraren Anna sin konversation mellan henne och de döva eleverna:
”Barn 1: Varför tittar alla på mig?
Jag: För att de hörde din fis!
Barn 1: VAD MENAR DU?!
Jag: Hörande människor kan höra fisar.
Barn 2 (helt förskräckt): Vadå? Kan de höra alla fisar?!
Jag: Nja, inte alla – men en del av dem.
Barn 3: Men hur vet man vilka fisar de kan höra och vilka de inte kan höra?
Jag: Hmm. Du vet, ibland kan man ju känna att rumpan rör sig lite när man fiser? Det är mer sannolikt att dessa hörs än de när rumpan är helt stilla.
Barn 1: Säg till dem att sluta lyssna på mina fisar! Det är inte snällt!
Jag: Hörande barn kan inte sluta lyssna på fisar. Det bara händer.
Barn 2: Då ska jag sluta fisa!
Jag: Alla fiser. Det är hälsosamt och naturligt. Det går inte att sluta bara så.
Börjar gapskratta
Barn 3: Vänta nu! Alla? Till och med min mamma?
Jag: Ja!
Barn 2: Min pappa också?
Jag: Japp.
Barn 1: Inte du, va?
Jag: Jodå!
Alla de döva barnen börjar gapskratta!
Barn 1: Så du kan höra och känna alla fisar?
Jag: De flesta av dem, ja – men inte alla.
Barn 2: Kan hörande människor se fisar?
Barn 3: Ja. Grön rök kommer ut ur rumpan. Det har jag sett på TV.
Jag: Fast det händer inte i verkliga livet.
Barn 1: Va? Inte? Nej, jag förstår mig inte på fisar!
Jag studerade i 8 år för att ha den här typen av givande konversationer…”
Jag tycker att Anna verkar vara en helt underbar lärare och hennes elever är ju lika fantastiska! Tryck nu på dela-knappen om du också fick ett leende av den här söta berättelsen!
